French Fauvist Painter and Sculptor, 1869-1954
Henri Matisse is considered the most important French artist of the 20th century and, along with Pablo Picasso, one of the most influential modernist painters of the last century. Matisse began studying drawing and painting in the 1890s. A student of the masters of Post-Impressionism, Matisse later made a reputation for himself as the leader of a group of painters known as Les Fauves. An ironic label given to them by a critic, the name reflected Matisse's aggressive strokes and bold use of primary colors. In 1905 Matisse gained sudden fame with three paintings, including Woman with the Hat, purchased by the wealthy American ex-patriot Gertrude Stein. Beyond painting, he worked with lithographs and sculpture, and during World War II he did a series of book designs. Later in his career he experimented with paper cutouts and designed decorations for the Dominican chapel in Vence, France. Along with Picasso, Related Paintings of Henri Matisse :. | The Music (Sketch) (mk35) | Women wearing green clothes | Festive flowers | Blue Nude I | Decorative background characters | Related Artists:
j. h. scheffelWismar 1690 - Västerås 1786
J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant.
Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt.
Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet.
När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Andrea SoldiItalian
C1703-1771
Italian painter. George Vertue, the only source for Soldi's earliest years, described him in 1738 as a Florentine aged 'about thirty-five or rather more' who had been in England 'about two years'. He had previously been in the Middle East, where he painted some British merchants of the Levant Company who had advised him to go to London. Two three-quarter-length portraits called Thomas Sheppard (1733 and 1735-6; ex-art market, London, 1917 and 1924, see Ingamells, 1974) belong to this period. In London Soldi enjoyed considerable success in the period between 1738 and 1744; Vertue reported that he began 'above thirty portraits' between April and August 1738. He was extensively patronized by the 2nd and 3rd Dukes of Manchester (eight portraits, sold Kimbolton Castle, Cambs, 18 July 1949), the 3rd Duke of Beaufort (four portraits at Badminton House, Glos) and the 4th Viscount Fauconberg (eight portraits at Newburgh Priory, N. Yorks). The seated three-quarter-length of Isabella, Duchess of Manchester, as Diana (1738; London, Colnaghi's, 1986) and the informal full-length of Lord Fauconberg (c. 1739; Newburgh Priory, N. Yorks) exemplify his lively handling, strong colour and theatrical, Italianate imagination. In a less extravagant vein, the Duncombe Family (1741; priv. col., see Ingamells, 1974), a conversation piece of some charm, and the Self-portrait (1743; York, C.A.G.) suggest a versatile talent. Soldi's bravura contrasted with contemporary English portrait practice, then wavering between the sober manner of Kneller and a playful Rococo, and his attraction for Italianate Englishmen was obvious. He was rivalled only by Jean-Baptiste van Loo, who was in London between 1737 and 1742; both artists painted the dealer Owen McSwiny and the poet Colley Cibber about 1738. He far outclassed his Italian rivals, the Cavaliere Rusca (1696-1769), who worked in London from 1738 to 1739, and Andrea Casali, who was in London from 1741 to 1766.
Jan Kobell (born Delfshaven, 1779; died Amsterdam, 14 September 1814) was a Dutch animal and landscape painter.
He was a pupil of Willem Rutgaart van der Wall at Utrecht. He studied diligently from nature, and took Paul Potter for his model, acquiring his talent for animal as well as landscape work. In 1812 he went to Paris, where he won the gold medal and high praise from art critics. His popularity increased rapidly until his premature death. Of his cattle pieces, noted for their technique and precision of drawing, there are excellent specimens in the museums of Amsterdam and Rotterdam.